Manuel säger sitt om flyktingkrisen!

medelhavsflyktingarna_2

 

Min historia börjar 1975. I en sydamerikansk bananrepublik börjar den, där undantagstillstånd fyllde natten med förbjudna viskningar. Där diktaturens Bonnie och Clyde, under täckmantlarna El Chino och Rosa, rann mellan fingrarna på militärjuntans dödspatruller. 40 år senare upplever världen en humanitär kris utan dess like. I juni hade 12 miljoner människor drivits på flykt bara i Syrien. 250 000 av dessa sökte asyl i EU. Det är en enda syrie på 2000 européer. Som de flesta vet, är problemet ofta att flyktingar inte kan ta sig vidare ut i Europa, då Dublinförordningen håller de kvar i landet de först kommit till. Det enda mänskliga är att pressa EU att slopa Dublinförordningen och sedan frångå den på nationell nivå vid misslyckande.

Min historia börjar på Alla Hjärtans Dag. Hos vad El Chino trodde var en pålitlig vän börjar den, där militärjuntans dödspatrull väntade. Där gravida Rosa väntade på att Chino skulle komma hem, men där det enda som kom var natten. 40 år senare dör tusentals människor i flykten till Europa. Som Hans Roslings statistik avslöjar, innebär transportörsansvaret att det i praktiken inte går att fly lagligt till Europa utan visum. Transportörsansvaret sätter människor i livsfarliga båtar framför tryggare alternativ. Det enda mänskliga är att pressa EU att slopa transportörsansvaret och sedan frångå den på nationell nivå vid misslyckande.

Min historia börjar 6 mars. I ett sydamerikanskt koncentrationsläger, där El Chino för sista gången såg sin gravida hustru. Där Rosa till sist lyckades klättra ur militärjuntans dödskäftar och in i ett plan över Atlanten med min nyfödda far i ena armen och lasttungt packade väskor i den andra. 40 år senare har Sverige fått nog. Grön Ungdom anordnade manifestationen REFUGEES WELCOME och hela 15.000 människor slöt upp bakom kärleksbudskapet i spöregnet, bokstavligen. Därefter har manifestation efter manifestation, insamling efter insamling, initiativ efter initiativ, tagits i stad efter stad för flyktingarna. Tiotusentals människor har slutit upp bakom kärlselsbudskapet i spöregnet, bildligt. Det sista vi får göra nu är att nöja oss med att alla kommuner ålagts ta emot flyktingar, låta debatten dö och politikerna slappna av.

Vi måste trycka på tills transportörsansvaret rämnats av solidaritet, i form av lagliga flyktvägar. Vi måste brottas tills Dublinförordningen sulats av medmänsklighet, i form av lagliga flyktvägar. Tills kvotflyktingarna blivit fler, tills regering och riksdag bytt ut passiv grymhet mot aktiv rimlighet, tills människor inte längre behöver fly över dödshav måste alla med hjärtat intakt brinna för att hjälpa människorna som faller offer för byråkratin.

Min historia är en av många som har fått skrivas. Mitt skratt är ett av många som ljudit och min gråt en av många som strömmat. Bara i Viktor Rydberg Gymnasiums korridorer skrivs oräkneliga flyktingbarn-och ättlingars historier. Alltför många historier, skratt och tårar har av Fort Europas transportörsansvar, Dublinförordning och kvotflyktingminimum skickats oförverkligade till botten av Medelhavet. Alla vi VRG:are har idag möjlighet att aktivt hjälpa fler historier att skrivas, fler skratt att ljuda, fler tårar att fällas. Allt som behövs är att donera valfri peng till Odenplans elevkårs insamling. Alla summor räknas och gör skillnad, oavsett siffra. VRG:are. Bränn en flagga, riv en mur. NU!

Manuel Cortez Azero

Donera till Odenplans elevkårs insamling via följande länk: http://egeninsamling.redcross.se/pa-flykt/8-5727